Resan fortsätter – Så sprider vi ordet om #AlbiniGhana

När förfrågningar om föreläsningar började komma in efter min retur till Sverige blev jag både stolt och tacksam. Jag genomförde mitt livs äventyr för att uppfylla min dröm, och tanken att någon vill höra om den resa som jag gjorde tillsammans med alla som stöttat mig på vägen, om det var innan, under eller efter resan väcker en enorm tacksamhet.


Första föreläsningen var för mina kollegor hos RF-SISU Småland. Min verksamhetschef Ulrika Ringström, en av huvudpersonerna i att se till att min resa blev av genom att både uppmuntra och godkänna min tjänstledighet, intervjuade mig. Om hur det var att resa till ett främmande land med en dröm. Om att lära ut innebandy utifrån helt andra förutsättningar.

När den frågan kom upp kunde jag och kollegorna gemensamt skratta och nicka medkännande. Även för dem som inte varit därpå plats var det enkelt att konstatera att verkligheten i Ghana ser annorlunda ut mot vår i Sverige. Och samtidigt var vi eniga om alla likheterna: om kärleken för sport, och om samma vilja att med idrotten som verktyg sprida rörelseglädje.

Föreläsningen började dock i en annan ände när jag berättade för alla mina kollegor om min diagnos, om hur jag haft det som ung. När jag sveper blicken över rummet och ser att kollegor gråter behövde jag själv pausa ett tag och ta in ögonblicket. Tidigare har det varit väldigt svårt för mig att prata om min diagnos då den suttit så djupt i mig. Nu stod jag framför alla mina kollegor och berättade om den och kunde genuint känna: “Jag är fortfarande Albin, med mina styrkor och svagheter.“

Att stå framför över 50 kollegor och dela med mig av mitt livs äventyr – en resa som nått ut till mer personer än vad det bor i Jönköping – var coolt. Det händer att jag blir väldigt nervös inför föreläsningar, och denna gång kändes det absolut. Men jag kände trygghet i att allt var precis som det ska. Nervositeten signalerar att det betyder något. Samtidigt var jag väldigt trygg i att jag gjorde resan för min skull. Att kunna dela med mig av mina lärdomar gav mig enbart mer tacksamhet.

Med det sagt sköljde lättnaden och stolheten över mig när publiken efter Ulrikas sista fråga exploderade i en rungande hög applåd. En känsla som förstärkes och etsade sig in i kroppen än mer av alla de som kom fram efteråt och tackade för allt jag vågat dela med mig av. Det kändes verkligen bra.

Några veckor senare hade föreningsmänniskor från Oskarshamn satt sig ned på Corallen för att få lyssna på min och Melindas föreläsning: Kom långt med små medel som arrangerades av RF-SISU Småland. Salen var helt full och Melinda och jag hade jobbat hårt in på småtimmarna för att få till de sista detaljerna. En premiär är ju alltid en premiär, även för en föreläsning.

Med Melinda Bergstrand endast för andra gången fysiskt vid min sida, föreläste vi om hur vi samarbetat kring mitt projekt med att introducera innebandyn i Ghana, och hur vi uppnått genomslag både digitalt och på plats i Ghana. Hur det började med ett telefonsamtal mitt i vintern, följt av en omfattande kommunikationsplan. Hur instruktioner, bilder och texter skickades fram och tillbaka över Whatsapp-chatter och Google Drive. Hur planen justerades och omformades efter allt som händes på plats, samtidigt som vi lyckades hålla oss till vår grundstrategi. En strategi som ledde till global spridning och intresse, med 183.000 unika konton nådda på Instagram. Med uppmärksamhet och hyllningar från IVHQ, volontärorganisationen jag rest med, Internationella Innebandyförbundet och Svenska Innebandyförbundet.

Föreläsningen bygger på två olika perspektiv: min upplevelse på plats i Frankadua, Ghana, och Melindas arbete från Malmö där hon paketerat och förmedlat allt som hänt via mina sociala medier. När Melinda delade med sig av konkreta tips på hur idrottsföreningar på motsvarande sätt kan förbättra sitt kommunikationsarbete såg jag hur pennorna gick varma mot pappren.

Efter att sista sliden presenterats och applåderna steg hos publiken, kramades vi om. Efter en väl genomförd första föreläsning tillsammans var känslan bra. Kvittot kom när utvärderingen visade 4,9 av 5 möjliga i betyg.


När sedan Fanny skickade över bilder från föreläsningen var det som smilbanden i ansiktet per automatik bara log brett.  Och där har de stannat sen dess.

Under hösten kommer vi fortsätta vår föreläsningsturné runt om i Sverige. Med inspiration, berättelser och handfasta tips från mitt äventyr med att introducera innebandyn i Ghana, och med Melindas expertis inom sportkommunikation.

Är du aktiv i en förening eller ett förbund, och intresserad av att veta mer? Läs allt om vår föreläsning och våra olika upplägg HÄR. Vi vill väldigt gärna att det här äventyret ska fortsätta så länge det bara går, så att arbetet i Frankadua kan fortsätta växa och ge ringar på vattnet både i Sverige och internationell.

Vill du veta mer om Melinda och hennes arbete med att skapa synlighet och intresse för föreningar och företag inom sport, så hittar ni henne här:

Hemsida

LinkedIn

Föregående
Föregående

Unihoc går in som partner – Sponsrar med utrustning till Frankadua Floorball Club

Nästa
Nästa

Innebandyn fortsätter växa i Frankadua, Ghana